I couldn't curl less

Varje gång det är OS snackas det om hur charmigt och kul det är med curling. Det tyckte jag också. Tills jag såg det live i Turin 2006, eller Turin och Turin, curlingen höll till i någon avlägsen byförort vid namn Pinerolo och det enda charmiga var väl att den kanadensiska skipperns make stod i korvtältet. Curlingen i sig var astråkig. Det tog aldrig slut. Trots att jag alltså kämpat mig ut i bushen åkte jag hem innan matchen var avgjord. Jag stod inte ut. Då hade jag hört det svenska lagets hejarramsa en gång för mycket

- Åh, så många fina stenar! Ni vet säkert vad vi menar!

Äh, nej det gör jag inte.