Jag kan inte riktigt släppa det sorgliga faktum att två löpare dog i Midnattsloppet. Jag tänker på de familjer som aldrig fick heja fram sin anhöriga i mål, alla de sms om tider och om hur loppet gick som aldrig skickades iväg, alla de träningskläder som inte behöver tvättas mer.
I klättringar på K2 ingår stora risker men springer man ett lopp som Midnattsloppet så tror man ju inte att det finns en risk att dö.
Vila i frid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar