Tack och lov att man är Djurgårdare

Varje morgon som jag vaknar är jag ju glad att jag inte är aikare. Men ännu mer när jag ser bilder som denna. Vi byter också arena men skillnaden är ju att vår gamla borg står kvar. Hade Stadion rivits hade det varit sorgligt värre och jag hade gråtit blårandiga tårar.

Tar en paus igen

I julstöket och tittar på Gonatt Råsunda på tv. Bitvis jobbigt, vem vill se Gnaget fira SM-guld dan före dan? Bitvis toppen, Djurgården har ju publikrekordet!
Förlåt för min dåliga bild, den föreställer en julgran och en tv och jag orkade inte röra mig från soffan så att det blev bättre.

Minnen från en svunnen tid

Ok, jag förstår att alla är oerhört nyfikna så här är mina bästa Djurgårdsminnen från Råsunda. Matchen mot Partizan Belgrad i CL-kvalet 2003. Den stämningen alltså. Jag har nog aldrig varit med om något liknande.
Alla derbyvinstet så klart. Sjölunds avgörande mot Bajen. Cupvinsten mot Gnaget. Och så var det något annat CL-kval. Vi var inte många men vi lät som 20.000 sa förbipasserande. Minns inte mot vilka dock. Fasen, känner mig gammal. Och slarvig, det här var väl inte så genomarbetat...

Shaken och störd

Över att gnagarna vann det sista derbyt på Råttis. Det är i och för sig ingen nyhet men det slog mig med kraften av ett smärre järnrör när jag såg hur gnagar-vänner tagit med sig stolar och annat idag från den tillåtna plundringen idag. Var det därför jag lyckades med konstycket. att gå bort i udda skor?
Troligtvis.

Fredagsmys

Fredag och jag ska bjuda på mat från The Sopranos, korv i ugn The Italian way.
Allt medan jag funderar på mina bästa minnen från Råsunda.
Var det när jag klättrade på staketet under ett derby mot Bajen och blev tillsagd av en vakt? Spar mina bästa Råsundanunnen till imorgon nu ska här skäras paprika.

Tanke för dagen

Är det bara jag som tycker det finns ett uns av osmaklighet att lägga ner en sorgekrans på Råsunda efter den sista sista matchen ever?
Det är en arena, en idrottsplats för tusan och nej jag hade inte tyckt annorlunda hade det varit Djurgårdens. Jag lägger sorgekransar när någon person dött. Inget annat.

På torsdag kommer dom

Cannavaro. Cavani. Napoli. De ska spela den sista matchen någonsin på Råsunda. Och de möter Aik Solna. Det finns något komiskt i att sorkarna alltid kallas aik Solna i Italien. Tills torsdag kan ni njuta av denna vackara napolitanska sång och bilder. Själv ska jag njuta av ett träningspass.

Fredagsmys med Sjölund

Nyligen spelade Daniel Sjölund sin 200:e match i Djurgårdströjan. En stor Djurgårdshjälte. Så ikväll skippar jag tacosen och njuter av fem av hans mål i den blårandiga tröjan. Jag fredagsmyser med DIF-tv och ryser som alltid när jag ser det där derbymålet mot Bajen 2003. Den där kalla höstkvällen när jag råkade på David Batra inne på Råsunda och när de under matchen grep den misstänkte"35-åringen" för mordet på Anna Lindh precis utanför. Nu rimmar ordet fredagsmys illa med jakten på Anna Lindhs mördare men Sjölunds sköna mål är mitt bästa fredagsmys.

Imorgon gäller det

Kasper, Jonna och Babben

Kasper Hämäläinen, hur många ä kan man ha i sitt namn?, och Joona Toivio är uttagna i finska EM-truppen som möter Sverige i EM-kvalet på Råsunda den 7 juni. Heja Finland!
Själv är jag på workshop med Babben Larsson då så jag missar det. Heja Babben!

Don M's önskedröm

På Mälarpaviljongen igår innan Djurgårdens match önskade Don M följande angående konsekvenserna av AIKs bråk i Europa Leaguematchen på Råsunda i torsdags.
AIK får 9,5 miljoner i böter och får spela nästkommande två matcher utan publik. De vinner returmötet, går vidare och lottas mot Liverpool.
Det tyckte jag var en väldigt rolig önskedröm.

DIF-Göteborg

Jag ska sjunga högt för Djurgårn idag. På Råsunda av alla ställen. Men eftersom min mamma är från Göteborg kommer jag inte sjunga med i "Säg är det konstigt att man hatar Göteborg". Sån är jag. Jag gillar inte att se Tobias Hysén i den blåvita tröjan men jag fattar hur konstigt det måste varit för dom att se honom i den blårandiga tröjan.