Girot

Igår cyklades en etapp av Giro d'Italia på Ischia. En favoritö. Inte en så lång etapp men teknisk svår enligt experterna. Trodde jag skulle lyckas få hem några livebilder på min dator. Men tji fick jag, vilket inte är någon större överraskning för mig själv. Men ändå en besvikelse. Så jag fick titta på lite egna stillbilder istället. Och blev hungrig på köpet.
Här står den liverapportering jag lyckades få fram.

Logga ut

Har just kommit hem från ett besök på Melanders och en räkmacka och ett glas cava.
Eller två för att vara exakt. Svårt att säga nej när kollegan och vännen Ann Westin bjuder.
Väl hemma skummar jag igenom nyheterna men det var ju bara tråkigheter, Giro d'Italia cyklist som omkommit, knattelag avstängt efter att föräldrar jagat?! 16-årig domare och Nato som lät flyktingar utanför Libanon svälta. Nä, jag tror jag kopplar ner och tar ett glas cava till.
Tyvärr har jag inget hemma.

Tre idrottstävlingar jag aldrig skulle vilja delta i

1. Giro d'Italia.
Cykling i all ära men jag skulle aldrig palla bergsttapperna. Har man någon gång åkt bil där så fattar man inte att någon överhuvudtaget orkar cykla uppför.
2. Gymnastik.
Romerska ringar. Vilken tävling som helst. Samma sak där. Jag fattar inte hur killarna kan vara så stilla när de gör de mest avancerade sakerna. Mina armar börjar ju darra efter en omgång tricepsövningar.
3. Boxning.
Jag är alldeles för rädd om näsan. Minsta smäll känns ju som om man brutit den. Hur ska då inte en ordentlig smäll kännas?

Larssons etappseger

Ibland fladdrar sportnyheter förbi utan att alltför många verkar förstå vilken stor nyhet det egentligen var. Gustav Larssons etappseger i Giro d'Italia var en sån. Ingen svensk har ju vunnit en etappseger sedan Glenn Magnusson 1998. Jag vill se dubbla uppslag i kvällstidningarna, helsidor i morgontidningarna och Sportspegeln special om Larsson men befarar att det kommer att stå mer om att Zlatan varit på Stureplan. Cykling är stort. Girot är stort. Gustav Larsson är stor.