Alvik basket 60 år

Inget är så familjärt som ett födelsedagskalas med Alvik basket. Mesta mästarna firade sin 60 år igår och det var idel bekanta ansikten där. Gamla legender som Rolle Rahm, enda spelaren som tagit guld i tre decennier!, supersyskonen Sten och AnnFeldreich, Petzi Gunterberg, som jag var sååå kär i när det begav sig. Det är jag inte längre😊 och inte minst Mats Måsen Åström och Tom Lockhart som jag fick en fantastisk bild med. Tillsammans med fina gamla lagkamrater. Alltså, här kan man snacka om familj.  Så här kul önskar jag alla fester var! 

Go Alvik Go!

Alvik basket 60 är

Det firar jag med en bild på mitt lag när vi vann Buster cup. Åh, alla dessa minnen. Vår fina coach Helene Gauffin som dessvärre gick bort alldeles för tidigt. 

Vår assisterande coach Olle som bara var två år äldre ser lite utanför ut på denna bilden.:)

På känd mark

Att besöka Åkeshovshallen är en orgie i bekanta ansikten. Basketspelare en masse från fornstora dar. Och så fångade jag två karameller i godisregnet också. Men matchen förlorade Alvik. Luleå var helt enkelt säkrare. Vu gjorde alldeles för många enkla missar. Men nästa är så. Det här är bara början.

Fredagsmys

Åkeshovshallen basketligan Alvik-Visby.

Det fanns inget damlag i högsta serien när jag spelade. Jag hängde i Eriksdalshallen och såg Mesta mästarna Alviks herrlag. Ändå är detta hemma, här har jag spelat kluring-cupfinaler och tränat. Här känner jag mig som hemma!

Alvik slog Visby med 87-50.

Bättre fredagsmys går inte att få.

Vem tar priset?

Ikväll ska jag på Den svenska ståuppgalan. Jag får inget pris. Det får jag aldrig. Jo, jag har blivit Årets träningsflitigaste och Årets överraskning i Alvik basket, -79-80. Det var tider det. Man fick Pommac och hoppades få se någon idol, typ Peter Gunterberg. När Carolina Gynning går på gala har hon en egen sminkös. Det borde jag också ha.

Livstid

Backen Erik Karlsson har skrivit på för Ottawa i sju! SJU ÅR! För mig som aldrig haft ett fast jobb känns det sjukt långt. Som livstid nästan. Jag känner mig ju själv lätt instängd bara jag får ett jobb som varar i tre månader. Nu har jag ju visserligen aldrig blivit erbjuden 320 miljoner heller för sju år men ändå. Och inte har jag blivit utsedd till Årets back i NHL heller. Däremot blev jag Årets träningsflitigaste i Alvik basket 1980.

Oj så skoj

Ett gammalt gröngult baskethjärta blir ju varmt när man läser om lagkamraters brorsbarn som gör succé på planen. Även om man känner sig sjukt gammal. Lillebrors barn!!! Fanny Håkansson har blivit vald till att bli Sveriges representant vid prestigefyllda FIBA-lägret i Slovakien. Stort!

Mesta mästarna

Jag lyssnar på sportradion och hör att Norrköping är en match från SM-guld i basket.  Det fanns en tid när jag brydde mig om det. När Alvik var Mesta mästarna och jag hade hade säsongskort till Eriksdalshallen och åkte buss till Scaniarinken för att se SBBK-Alvik. Det var länge sedan.

Ungefär lika länge sedan som bilden är tagen. Det är jag i brillorna.

Saknad

80-talet. Alvik basket tog 4 SM-guld. Djurgården låg visserligen i division 2 från och till men vaddå, Division två, Djurgår'n ändå! Och aerobics! Vad gör förresten Jamie Lee Curtis nu för tiden?

Idag gratulerar jag

Södertäljes Elin Eldebrink och resten av basketlaget som tog SM-guld igår. För en 25-30 år sedan hade jag aldrig grattat. Då var Alvik och SBBK värsta rivalerna. På herrsidan dominerade Alvik i grön och gult och i Södertälje härjade Jonte Karlsson. Men det var då det. Idag heter det 08 Stockholm och jag bryr mig inte nämnvärt. Så grattis Telge!

Saker jag fick se i helgen

Serien "The Kennedys", hälsade på familjen.
En dammig källare. Skulle hjälpa familjen med tvätt.
Min gamla matchtröja från Alvik basket. Familjen hade hittat det på vinden.

Jag mötte Petzi

Ja, egentligen var det inte jag som upptäckte honom utan min gamla basketkompis Rebecka.
Där är ju Petzi, sa hon eller Peter Gunterberg som han egentligen heter. Då en av Sveriges bästa basketspelare i landslaget och Alvik basket, nu stod han på Melanders fisk och tog sig ett glas. Eftersom han en gång var min idol och jag och min kompis då skickade blommor till honom på hans födelsedag med texten "Grattis tillvärldens bästa basketspelare". Och ja, vi tyckte redan då att "Världens bäste" var att ta i NBA fanns ju redan då, men jag tänkte ändå att jag borde gå fram och hälsa. Men första skulle jag ta två glas vin till.
Och när jag hade gjort det så hade han gått.

Aj

Sen reaktion

Men i förrgår på Sportnytt pratades det basket vilket alltid glädjer en gammal basketspelare. En spelare, Södertäljes Johnell Smyth var fantstsiskt, inte bara för att han gjorde hur många poäng som helst utan för att han enligt reportern alltid spelade ed en tandpetare i munnen. Jag tycker det verkar farligt. En tandpetare? Jag som har svårt att motionera med ett tuggummi.

Gårdagskvällen

Eva Dahlgren imponerade. Jag har ju aldrig lyssnat speciellt på hennes musik men det här var mer en monolog och vande man sig bara vid det något sävliga tempot, som ståuppare är man ju skadad, det ska ju vara skämt varannan minut, så var det riktigt finurligt.
Måns Herngren hade regisserat och i vimlet syntes bl a hustrun Kajsa Bergqvist i en modig frisyr, kort stubb i nacken och långt, tuperat spret på topp, men som vanligt när jag ser idrottsstjärnor blir jag ju starstruck och står bara helt still och tittar försiktigt.
Ja, så någon ny bild på hennes frisyr har jag inte.
Fö kom det fram att Dahlgren, lång som hon är, spelat basket i sin ungdom. Och det gladde ju en gammal basketlirare. Hon slutade dock eftersom klubben Frisksportarna var den enda idrottsklubbsom som fanns där hon bodde varpå det bara var basket varannan vecka. De andra veckorna var det schottis...

Idrottsprofiler jag saknar 2

Bernt Malion var basketspelare i Alvik. Lång som attan och kul på den tiden Sveriges olika idrottsförbund försökte få alla att spola kröken. Vi basketspelare spolar kröken, stod det på min basketväska. Bernt spelade i det enda basketlandslag som fått spela i OS.
Och om detta höll han ett föredrag på ett basketläger jag var på. Han hade en OS-jacka på sig. Det var mycket imponerande. Han visade diabilder från Moskva. Det var ännu mer imponerande. Bernt Malion var imponerande.

Kidsen idag

Idag seglar 16-åringar jorden runt och 13-åringar bestiger Mount Everest. Själv var jag lugnare. Jag spelade basket, först var jag lång. Sedan blev jag kort. Jag vrickade ofta fötterna. Sista gången bar coach Jonas ner mig i omklädningsrummet. Stackars honom. Jag minns att jag då undrade om han verkligen skulle orka bära mig hela vägen till duschen där jag skulle spola foten kallt. Det gjorde han. Laget var bra, Alvik flickor födda 1967. Två spelare fortsatte på elitnivå. Inte jag men Malin Emilsson och Anna Blomqvist. Kul var det. Roligare än att segla jorden runt själv, tror jag i alla fall. Jag har ju aldrig seglat sjäv.
Jag får fortfarande gåshud när jag hör gnisslet från basketspelaande gympadojjor i en hall.

Stopptid

Åh, vad jag älskar Stopptid med Jens Lind i slutet av söndagens Sportspegeln. Kolla här
Igår handlade det om arga idrottsledare och sk management by fear och jag fick återse gamle Alvikscoachen i basket Ivan Duncan. Han var ledare på mitt första basketläger och sa att sa han "Bullshit" då betydde det att han var riktigt, riktigt arg. Det var den första svordomen jag lärde mig på utrikiska. Jag var tolv. Något säger mig att dagens tolvåringar kan fler svordomar än så.