Årets

Jag gör ett försök att göra en årskrönika.

Årets folkfest: Fotbolls-EM för damer på hemmaplan. Och tacka Pia Sundhage för det,  en bättre ambassadör för fotboll får man leta efter.

Årets mest saknade: först och främst Djurgårdsvännen Joel Tiderman så klart. Man ska inte dö när man är 27. 

Årets saknade sak: Stockholm Stadion. Tele 2 i all ära för mig kommer Stadion ändå alltid vara nummer ett. Mest för att jag väl är pensionär innan Tele 2 lyckas komma upp i samma antal fina minnen.

Årets -Va é re sant? Jonna Adlerteg tog medalj i gymnastik. Sveriges första på 50 år. Silver i barr i EM.

Årets ironiska -Va é re sant? Svenska Fotbolls visar sig ha noll fingertoppskänsla. Svenssons bil, policy för dömda i landslaget mm

Årets glädjedödare: Cristiano Ronaldo.

Årets antiklimax: Första hemmaderbyt i nya arenan. Jag började ladda kl.12 men missade att äta lunch så mackan väl säga att min skärpa var aningen reducerad.

Årets -Bra gjort, Sanna! Att springa Göteborgsvarvet.

Årets -Mindre bra gjort. Sanna.  Att jag fick för mig att nachos och chokladbollar ingick i det dagliga kostintaget.

Årets -Jag hade det på känn. Att damlandslaget har något stort på gång. Det bevisades i EM inte minst skrällsegern mot Ryssland

Årets -Jag hade det inte på känn. Att Djurgården skulle inleda sin säsong så katastrofalt. Det känns som en svunnen tid. Tack och lov.