En kär vän lägger ut bilder på sin son i AIK-dress. Det känns tråkigt. Pojken brukade vara en rekorderlig grabb. Rar rent av. Nåja, man ska ju inte ge upp hoppet. Men finns det några skolpsykologer kvar idag? Pappan är gnagare så jag tvivlar på att han är rätt person att omvända honom.
Och så hockeyn. Fast den har jag bara följt på avstånd. Det vill säga, jag har sett tre tjeckiska supportrar på Åhléns och läst tidningar. Inte mycket till hockeysupporter alltså. Känns nästan som tjänstefel att skriva en sportblogg och inte vara i Globen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar