Lars-Gunnar Björklund. En sann Blårand har somnat in. Den sista gången jag såg Lars-Gunnar Björklund var faktiskt inte på någon Djurgårdsmatch utan på den indiska krogen i mina kvarter. Jag tänkte säga något snällt men i vanlig ordning blev jag blyg och tyst.
Lars-Gunnar hade tydligen lungfibros precis som mamma. Det gör mig vemodig och sentimental.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar