OS-sammanfattning i en salig blandning

Ballaste medaljören: Bradley Wiggins, cyklisten som vann först Tour de France och sedan tempoloppet och han gjorde det i coola polisonger.
Ballaste kungligheten: Drottning Elizabeth på invigningen, att hon som aldrig gett en intervju gick med på att vara Bond brud.
Snyggaste sportmundering: Japans mörkblå FILA overaller. Vill ha.
Bäst på Svt: Maria Wallberg, simexperten. Hon lyckade få ihop intressanta kortintervjuer, var tydlig, informativ och ja, helt enkelt lysande.
Bäst på Radiosporten: Christian Olsson, han är helt suverän. Ett målande eget språk som inte går överstyr. Men lugn och trygg srämma lotsade han mig genom OS. Fast nej, dressyr är ingen radiosport...
Fel par: Kommentatorerna: Björn Becksmo och Leslie Myrthil i basket och AnnaMaria Jansson och Veronica Wagner. En och en är de inte dåliga men tillsammans blir det för mycket och det är experterna Myrtil och Wagner som kan få blomma ut och sedan kan SVT-profilerna tagga ner lite. Annars blir det för mycket av "polare som har kul ihop-känsla".
Roligaste dagen: Lördagen då Team GB tog tre friidrottsguld och Michel Tornéus slog igenom och när handbolls laget gick till final.
Tråkigaste: Att Alshammar inte fick den där medaljen, jag tänkte säga Sarah Sjöström men hon kommer igen. Att vi inte fick någon medalj i fotbollen. Att Lassi Karonen inte heller tog någon.
Klokaste: Pia Sundhage, hon tänker inte revanschlusta när de ska möta Japan utan att de ska vinna den här matchen. Hon säger bra saker även om jag är dålig på att återge dom just nu. Hoppas Svenska fotbollsförbundet utlovar en satsning så Sundhage kommer hem.
Konstigaste: Att DN:s Johan Esk blev så upprörd över att tre av handbollstjejerna efter sitt misslyckande stötte på Bolt i matsalen och ville säga hej. Har man underpresterat ska man tydligen inte roa sig alls. Esk gav t o m tjejerna ett nytt namn "Det lallande landslaget" och var tvungen att skriva om det flera gånger, även en SVD-journalist upprördes.
Rolig skräll: Att Mexiko vann fotbollsguldet för herrar.
Tårar jag minns: Chad Le Clos, Sydafrika när han vann över Michael Phelps. Och jag grät också. Och det gjorde jag fö också när Alshammar simmade i försöken, när det var invigning. Jag grät ofta.
Värsta: Dopade guldmedaljörer, som vitryskan i kula. Det är så taskigt för hon berövar ju tvåan sitt magiska moment. Nu blev Nya Zeeländskan Adams guldet istället men hur skoj är det egentligen? Ingen nationalsång, inte den där gyllene känslan.
Skärpning: Patrick Kittels häst som bajsade under tävlingen. Det trodde Kittel dragit ner lite på poängen. Jag trodde det var en klassisk fråga till hästarna innan tävling- Har ni gått på toa nu.
Ett erkännande: Jag längtade efter Spice Girls på invigningen.
Oro: Hur ska Viasats sändningar bli, betalkanaler eller reklam. Nja, jag är skepisk...
Och ja, jag tror jag slutar här, kunde hålla på hela kvällen annars och har säkert glömt en massor.