Vi ståuppare kunde ha det som fotbollsspelare ibland. Jag tänker på Alexander Gerndt igår. Helt osynlig i princip i 90 minuter och sedan pang, ett mål och alla (Helsingborgare) älskar honom.
Tänk er en ståuppare som snackar i 30 minuter utan att vara kul men sedan i 31:a minuten så säger han/hon något kul och pang, alla jublar. Det skulle ju aldrig gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar