Det är för djävligt som DIF's lagkapten uttrycker det. Om jag var spelare skulle jag vara helt rasande. Man laddar, är full av adrenalin och så bara nähä. Så himla frusterande.Ungefär som när jag skulle på ett ståupp-jobb i Valdermarsvik. Jag kom dit redo till tusen och så är det ingen publik. Det visar sig att jag tagit fel på dag. Det var en vecka senare jag skulle uppträda. Asjobbigt. Så måste det ha känts. Fast kanske inte ändå.
