När Batistuta gråter gråter jag

Jag har inte tänkt på honom på flera år men så drk han upp i ett klipp från Fiorentinas Hall of fame. Och plötsligt kom minnena tillbaka från tiden då argentinaren Gabriel Batistuta levererade mål efter mål i Florens. Och han blev rörd när han mindes tillbaka på hur han kom dit ensam och utan att kunna italienska. Och jag blev rörd när jag mindes tillbaka på hur jag kom till Florens första gången och hur jag såg m,in första Serie A match där..
Aah, denna fotboll.
Vill ni se "Batigol" och inte en massa andra Fiorentina legendarer så dyker han upp 3 minuter in i klippet.

Jag började undra

När Fiorentina-Napoli möttes i helgen. Vad blev det av den gamla Fiorentinahjälten argentinaren Batistuta. Batigol som han kallades.Vad gör han nu för tiden? Jag gissar att han gråter. Gråter över statyn som restes till hans ära -95.
Hade jag vetat bättre så hade jag trott det var hans fiender som rest den. Så ful är den.
Stackars Gabriel.

Idag är Bodil glad

Bodil träffade jag på Universitetet när jag läste italienska. Bodil bor i Florens. Bodil håller på Fiorentina. Och nu är det klart att Luca Toni, som sin första säsong där gjorde 31 mål och vann Guldskon 2005, nu är tillbaka. Bodil är glad.
Luca är också glad. Det berättar han på Gazzetta dello sport tv. Glad över att vara tillbaka. Glad över att Fiorentina sökte olika anfallare. Glad över att de inte tog Berbatov istället. Fotbollen i Förenade Arabemiraten var inte riktigt som han tänkt sig. Så antingen skulle han lägga av eller så skulle han spela på riktigt. Lusten har han fortfarande. Hans två år i Fiorentina minns han med glädje.
Det här var fritt översatt från en glad Sanna som lärde sig en del ändå på Italienskalektionerna.

Kurre och jag

Kurre Hamrin fick hederspriset på galan. Jag blev glad. Kurre är visserligen Aikare men mest Fiorentina spelare om jag får välja. Och vi har faktiskt varit på samma toa. I Bologna. Han hade varit på damtoaletten. Trodde jag, men det var jag som råkat gå in på herrtoan. Så kan det gå.