Dan före dan

Och jag frotterar mig de nominerade. Det här är så kul!

Hyllas den som hyllas bör

Anette Norberg. Man kan säga vad man vill om curling som sport. Jag tyckte te x att det var så segt att jag gick innan matchen ens var slut under OS i Turin. Och då hade jag ändå tagit mig ut med lokaltåget till Pinerolo, betalt dyra pengar för en biljett och lyssnat på kanadensiska skipperns make i caféet men va' fan matchen tog verkligen aldrig slut och nej, jag fattade inte mycket men Anette Norberg är en fantastisk idrottskvinna. Nu i ny VM-final med ett nytt lag. Det är väldigt imponerande. Och med dom orden hoppar jag till sängs. Godnatt!

I couldn't curl less

Varje gång det är OS snackas det om hur charmigt och kul det är med curling. Det tyckte jag också. Tills jag såg det live i Turin 2006, eller Turin och Turin, curlingen höll till i någon avlägsen byförort vid namn Pinerolo och det enda charmiga var väl att den kanadensiska skipperns make stod i korvtältet. Curlingen i sig var astråkig. Det tog aldrig slut. Trots att jag alltså kämpat mig ut i bushen åkte jag hem innan matchen var avgjord. Jag stod inte ut. Då hade jag hört det svenska lagets hejarramsa en gång för mycket

- Åh, så många fina stenar! Ni vet säkert vad vi menar!

Äh, nej det gör jag inte.